Låt trummorna skalla, bananerna dallra och babianerna skvallra: apans tidevarv är inne!

Och långt inne i djungels hjärta, där dimma tät som stormmoln stiger från uråldriga, bortglömda pyramider och mellan stenar som här vilat sedan kontinenterna först bröts isär, höjer en väldigt gestalt en pälsklädd näve mot himlen, och dioderna i pälsen blinkar som neonskyltar i storstadsmörkret och kretskorten gnistrar och kugghjulen surrar när varelsen vrålar ut över djungeln och den oväntande världen utanför:

“Jag är Teknikapan! Hör mig ryta (i surround och på tre olika frekvenser)!”